Mullvadar, möss och råttor i trädgården: Guide och regler

Vad är skadedjur i trädgården och vilka typer är mest kritiska?

Skadedjur i trädgården definieras som djur som orsakar materiell skada på fastigheten, förstör växtlighet eller utgör en hälsorisk för människor. De mest kritiska arterna i svenska trädgårdar är mullvaden (Talpa europaea), olika musarter som husmus och sork samt den bruna råttan. Medan mullvadar främst är ett estetiskt problem på grund av sina mullvadsbackar, utgör möss och särskilt råttor en risk för byggnadsskador och smittspridning.

Kritiska skillnader i skadetyp och risk

Det är viktigt att skilja på vilken typ av skada de olika djuren orsakar, då det avgör hastigheten och metoden för bekämpningen. Ett vanligt missförstånd är att alla gnagare är lika problematiska, men risken varierar markant:

• Estetiska skador: Mullvadar gräver gångar som skapar vallar på gräsmattan. Detta påverkar inte husets struktur, men kan förstöra det visuella intrycket och göra gräsklippningen besvärlig.
• Materiella skador: Möss och råttor är gnagare, vilket innebär att deras tänder växer konstant. De biter i allt från elektriska ledningar till isoleringsmaterial för att slipa ner tänderna, vilket kan leda till kortslutningar eller värmeförlust.
• Hälsorisker: Råttor betraktas som kritiska på grund av deras potential att sprida sjukdomar och deras förmåga att tränga in i bostaden via avloppssystem.

Praktiska scenarier för identifiering

För att bedöma allvarsgraden kan man titta efter följande tecken i trädgården:

• Om det finns små, jämna jordhögar spridda över gräset rör det sig sannolikt om mullvadar.
• Om man hittar spillning (små svarta korn) i ett skjul eller garage är det typiskt sett möss.
• Om man ser större hål i marken nära grunden eller brunnar bör man misstänka råttor.

För att hålla trädgården fri från ovälkomna gäster kan man med fördel titta på utrustning för Ogräs- och skadedjursbekämpning, vilket hjälper till med det generella underhållet av uteområdena. För specifika behov finns lösningar som Nedis INKI110CBK6 Skadedjursbekämpning, som kan hjälpa till att kontrollera flygande insekter i omgivningen.

Varför är korrekt identifiering av skadedjur viktig?

Korrekt identifiering är avgörande eftersom bekämpningsmetoderna och lagstiftningen varierar fundamentalt mellan arterna. Att förväxla en mus med en råtta kan leda till olaglig användning av gift eller utebliven anmälan till kommunen, vilket är ett lagbrott. Dessutom kräver varje art specifika fälltyper och placeringsstrategier för att uppnå resultat utan att onödigt skada andra djur.

Mullvadar, möss och råttor i trädgården: Så känner du igen skadedjuren

Identifiering sker främst genom observation av spillning, gångar och fysiska spår i terrängen. Mullvaden lämnar karakteristiska konformade mullvadsbackar på gräsmattan, medan möss och råttor lämnar gnagspår i träverk och specifika former av avföring. Råttor är betydligt större än möss och lämnar större, cylinderformad spillning.

För att skilja mellan arterna kan man följa denna guide till spåren:

• Mullvaden: Skapar ett omfattande nätverk av underjordiska gångar. Man kan identifiera en aktiv mullvadsgång genom att trampa på den; om den höjer sig snabbt är den aktiv.
• Musen: Lämnar små, spetsiga spillningskorn (ca 3-6 mm). De rör sig ofta längs väggar och i dolda passager i skjul.
• Råttan: Lämnar större spillning (10-20 mm). Man ser ofta "råttvägar" — slitna stigar i gräset eller leran, då råttor är vanedjur.

Mullvadar: Fällor, avskräckning och vad som faktiskt fungerar

Den mest effektiva metoden för bekämpning av mullvadar är användningen av mekaniska fällor, specifikt mullvadssaxar. Metoder som ultraljudsskrämmare har ingen dokumenterad effekt på mullvadar i praktiken, då djuren snabbt vänjer sig vid ljudet eller ignorerar det helt. Kemisk bekämpning är sällan effektiv och ofta problematisk för miljön.

Mekaniska fällor (Mullvadssax)

En mullvadssax fungerar genom att placeras direkt i en aktiv gång. När mullvaden pressar undan jorden för att röra sig utlöses fällan omedelbart. För att lyckas måste man hitta den aktiva gången genom att trampa på gångsystemet och observera var jorden fjädrar mest.

Best practices för uppsättning:

• Använd handskar under installationen för att undvika att mänsklig lukt skrämmer bort djuret.
• Se till att fällan sluter helt tätt mot jorden så att mullvaden inte kan gräva runt den.
• Kontrollera fällorna dagligen för att säkerställa en snabb och human död.

Avskräckning och myter

Många konsumenter investerar i elektroniska skrämmare, såsom modeller från Olympia, men det är viktigt att förstå att dessa ofta fungerar bättre mot ytliga insekter än mot djupa mullvadsgångar. Andra populära myter inkluderar plantering av kastanj eller användning av doftämnen, vilket i praktiken sällan flyttar en etablerad koloni.

Möss i trädgården och skjulet: Förebyggande och effektiv bekämpning

Förebyggande är den primära strategin mot möss, då det handlar om att ta bort tillgången till föda och skydd. När möss väl har flyttat in i ett skjul eller hus är mekaniska slagfällor (musfällor) den mest effektiva och humana lösningen. Gift bör undvikas i privata trädgårdar på grund av risken för sekundär förgiftning av rovdjur som ugglor och katter.

Förebyggande genom tätning

Möss kan ta sig igenom hål stora som en blyertspenna (ca 6-7 mm). Därför är det essentiellt att täta sprickor i grunden, ventilationsgaller och dörrkarmar. Användning av stålnet eller metallull är mer effektivt än skum, då möss enkelt gnager igenom polyuretan.

Kritiska punkter för säkring:

• Foderstationer: Undvik att lämna fågelfrö i öppna behållare. Använd täta metallbehållare.
• Förvaring: Förvara djurfoder och mjöl i plast- eller metallbehållare med lock.
• Vegetation: Håll buskar och grenar borta från husväggen så att mössen inte har en naturlig bro in i byggnaden.

Effektiv bekämpning med fällor

Vid användning av musfällor bör man placera dem längs väggarna, då möss sällan korsar öppna golvytor. Lockbete som jordnötssmör eller choklad är ofta mer effektivt än ost. Om man fångar levande möss i boxar ska dessa släppas ut minst 1 km från bostaden för att undvika att de omedelbart hittar vägen tillbaka.

För generellt skydd av byggnader mot mindre skadedjur och insekter kan man överväga lösningar som Olympia IV 250, som hjälper till att hålla miljön ren från flygande besvär.

Råttor: Anmälningsplikt till kommunen och professionell råttbekämpning

Vid fynd av råttor i trädgården eller bostaden är man enligt lag skyldig att anmäla det till kommunen omedelbart. Detta beror på att råttor lever i stora kolonier över fastighetsgränser, och en isolerad insats på en tomt skulle bara flytta problemet till grannen. Kommunal råttbekämpning är gratis för fastighetsägaren, men obligatorisk.

Anmälningsplikt och lagstiftning

I augusti 2024 har alla fastighetsägare plikt att anmäla råttor. Kommunen ska reagera inom åtta dagar efter anmälan. Det är viktigt att koordinera med grannar, då råttgångar kan sträcka sig över många meter under marken.

Processen vid råttanmälan:

1. Observation: Identifiera tecken på råttor (stora spillningsrester, hål i marken).
2. Anmälan: Gå till kommunens hemsida och fyll i anmälningsformuläret.
3. Besök: En auktoriserad råttbekämpare kommer på besök för att inspektera området.
4. Bekämpning: Professionella råttboxar med godkänt gift sätts ut eller så genomförs gasning.

Professionell bekämpning vs. privat insats

Privatpersoner får under inga omständigheter använda råttgift (antikoagulanter), då detta är olagligt och farligt för miljön. Professionella använder specialiserade medel som cholecalciferol eller i extrema fall aluminiumfosfid (fosforväte) för gasning av gångar, vilket kräver specifik auktorisation.

Reglerna för bekämpning: Gift, fällor och djurskydd i Sverige

Bekämpning av skadedjur i Sverige är strikt reglerad för att skydda både miljön och säkerställa djurvälfärden. Den viktigaste regeln är förbudet mot privat användning av råttgift (antikoagulanter), vilket bland annat inkluderar ämnen som coumatetralyl och brodifacoum. Dessa medel kan leda till sekundärförgiftning, där rovdjur dör efter att ha ätit en förgiftad råtta.

Lagstiftning om gift och kemikalier

Myndigheterna utövar tillsyn över vilka medel som får användas. För privatpersoner är utbudet begränsat till godkända musgifter i slutna stationer, men rekommendationen är alltid mekaniska fällor. Antikoagulantresistens är ett växande problem där råttor utvecklar immunitet mot traditionellt gift, vilket gör professionell gasning mer relevant.

Regler för djurvälfärd vid fångst:

• Tillsyn: Fällor ska kontrolleras dagligen. Det är ett brott mot djurskyddslagen att låta ett djur sitta fast i en fälla i flera dagar.
• Avlivning: Om man använder levande fällor ska djuret antingen släppas ut långt bort eller avlivas snabbt och smärtfritt.
• Förbjudna metoder: Limfällor betraktas som inhumana och avrådes kraftigt från experter.

Auktorisation för professionella

Råttbekämpare måste ha en specifik auktorisation för att få hantera farliga kemikalier. För att upprätthålla denna status betalas en auktorisationsavgift, vilket säkerställer att endast fackmän med kunskap om säkerhet och miljöhantering utför arbetet.

Vad kan en råtta gnaga igenom, och hur säkrar man bostaden?

Råttor har extremt starka framtänder som växer kontinuerligt, vilket tvingar dem att gnaga på hårda material för att slipa ner tänderna. De kan gnaga sig igenom mjukt trä, plast, gips och till och med vissa typer av aluminium och bly. För att säkra bostaden effektivt bör man använda material som råttor inte kan penetrera, såsom rostfritt stål eller betong.

Praktiska konsekvenser av råttans gnagande

När en råtta gnagar i byggmaterial handlar det inte bara om att skapa tillgång till bostaden, utan också om biologisk nödvändighet. Om de inte slipar ner tänderna kan dessa växa in i djurets kranium. I praktiken innebär detta att råttor ofta angriper installationer som är dolda bakom väggar eller under golv.

En utbredd missuppfattning är att plaströr är säkra. PVC (polyvinylklorid), som är en typ av termoplast, kan gnagas igenom på få timmar om råttorna har hittat en doftkälla i andra änden. Detta skapar ofta dolda vattenskador eller avloppslukt inne i bostaden innan man upptäcker själva råttangreppet.

Material som råttor typiskt gnagar igenom:

• Trä och gips: Lätta att penetrera; kräver förstärkning med metallnät.
• Plaströr (PVC): Kan gnagas igenom på kort tid, vilket ofta leder till läckande avlopp.
• Polyuretan-skum: Fungerar endast som tillfällig utfyllnad; råttor biter rakt igenom det.

Så säkras bostaden mot intrång

För att göra bostaden råttsäker bör man fokusera på så kallade "ingångspunkter". Detta inkluderar rörgenomföringar, ventilationsgaller och sprickor i grunden. Det är inte tillräckligt att täppa till hålen med fogmassa eller skum, då dessa material bara fungerar som en inbjudan att gnaga.

En effektiv lösning är att installera mekaniska barriärer. Vid mindre öppningar kan man använda stålull av rostfritt stål eller speciella råttstopp i metall. För större ytor, såsom ventilationsöppningar, bör man använda ett finmaskigt metallnät. För att skydda andra delar av hemmet mot mindre insekter och skadedjur kan man komplettera med lösningar från Tesa eller installera en Olympia IV 250 Galler och skrämsel - Svart - 255 mm - 120 mm - 120 mm - 430 g för att hålla koll på det generella skadedjurstrycket.

Kan en råtta komma upp av toaletten, och hur förhindrar man det?

Ja, råttor är utmärkta simmare och kan navigera genom avloppssystem för att tränga in i bostaden via toaletter eller brunnar. De kan hålla andan i flera minuter och röra sig mot strömmen i vattenrör. Den mest effektiva förebyggande åtgärden är installation av en råttventil (backventil), som tillåter vatten att rinna ut men förhindrar djur från att ta sig in.

Hur fungerar åtkomsten via avloppet?

Råttor utnyttjar avloppssystemets struktur för att hitta föda och skydd. En råtta kan klämma sig igenom öppningar stora som ett mynt, vilket gör även små otätheter i rören kritiska. När en råtta rör sig mot en toalett måste den passera vattenlåset, vilket är det vattenfyllda rörstycket som normalt förhindrar avloppslukt från att tränga in i bostaden. Eftersom råttor kan dyka och hålla andan utgör denna vattenbarriär inget hinder.

En vanlig missuppfattning är att det bara handlar om tur. I praktiken handlar det ofta om tillgänglighet; om det finns sprickor i rören eller saknas ventiler kommer råttorna att söka sig mot värmen och lukten av mat i bostaden.

Säkerhetsåtgärder vid avlopp:

• Råttventiler: Monteras på avloppsledningen för att blockera åtkomst från huvudavloppet. En råttventil är en backventil, vilket innebär att den endast öppnas i en riktning (utåt).
• Täta lock: Se till att alla utomhusbrunnslock är täta och inte har sprickor.
• Undvik fett i avloppet: Fettansamlingar i rören lockar till sig råttor då det fungerar som en födokälla.

Praktiska överväganden vid säkring av bostaden

När man säkrar bostaden mot avloppsråttor är det viktigt att se på hela systemet snarare än bara toaletten. Om man installerar en ventil på ett ställe men har ett otätt rörstycke längre upp i systemet kan råttorna fortfarande tränga in.

För dem som även vill säkra andra ingångsvinklar till bostaden, såsom fönster eller ventilationsöppningar, kan man använda fysiska barriärer. Till exempel kan montering av ett Tesa myggnät förhindra mindre skadedjur från att ta sig in genom öppna fönster, även om det inte stoppar råttor i avloppet.

Vilken lukt hatar råttor, och fungerar naturliga avskräckare?

Råttor har ett extremt välutvecklat luktsinne, men det finns ingen vetenskapligt dokumenterad "mirakellukt" som permanent kan driva bort en etablerad koloni. Även om många föreslår pepparmyntsolja eller kaffesump är effekten kortvarig och fungerar endast som en tillfällig barriär på mycket små områden. Råttor kommer att prioritera föda och skydd framför obehagliga lukter.

Varför naturliga avskräckare sällan fungerar i praktiken

En vanlig missuppfattning är att man kan "skrämma" bort råttor genom att bara ändra doften i ett område. I verkligheten är råttor opportunister, vilket innebär att de anpassar sig till sin omgivning för att få tillgång till resurser. Om en råtta har hittat en stabil födokälla eller ett tryggt bo kommer den att ignorera lukter som den finner obehagliga.

Dessutom är luktmolekyler flyktiga. Det betyder att doften snabbt försvinner i det fria, vilket kräver konstant påfyllning för att upprätthålla en eventuell effekt. I en trädgård kommer regn och vind att ta bort naturliga avskräckare nästan omedelbart.

Vanliga myter om luktavskräckning:

• Pepparmyntsolja: Kan verka avskräckande under korta perioder, men råttorna vänjer sig snabbt vid doften.
• Kaffesump: Det finns inga bevis för att kaffesump effektivt håller råttor borta från en trädgård eller byggnad.
• Ättika: En stark lukt som kan irritera, men som inte tar bort orsaken till råttornas närvaro.

Avvägning mellan naturliga medel och teknisk säkring

När man överväger bekämpning är det viktigt att skilja på avskräckning och faktisk säkring. Naturliga dofter försöker påverka djurets beteende, medan fysisk säkring tar bort möjligheten till intrång. För dem som vill skydda bostaden mot mindre skadedjur kan mekaniska lösningar vara mer pålitliga än doftämnen.

Som ett komplement till professionell råttbekämpning kan man fokusera på att ta bort lockbeten. Detta inkluderar tätning av hål och användning av specialiserade produkter, såsom Nedis INKI110CBK6 skadedjursbekämpning för mindre insekter, eller mer robusta lösningar som Olympia IV 250 skadedjursbekämpning, beroende på vilket problem som ska lösas.

När är råttor aktiva, och hur påverkar det bekämpningen?

Råttor är primärt nattaktiva, vilket innebär att de utför sin sökning efter föda och utforskning av nya territorier under timmarna mellan solnedgång och soluppgång. Detta beteende gör dem svåra att upptäcka i dagsljus, men det ger också en strategisk fördel vid placering av fällor, då man kan analysera deras löpvägar via spillning och spår efter mörkrets frambrott.

Beteendemönster över dygnet:

• Natt (22:00 - 05:00): Maximal aktivitet. Här söker de föda och rör sig som mest fritt i trädgården.
• Morgon/Kväll (Skymning): Moderata perioder av aktivitet, där de ofta kontrollerar sina vana rutter.
• Dag: Vilar primärt i sina bon eller dolda gångar under jorden.

Betydelsen av nattaktivitet för bekämpningsstrategin

Eftersom råttor rör sig i mörker använder de sitt luktsinne och sina morrhår för att navigera längs väggar och kanter. Detta fenomen kallas thigmotaxis, vilket är en medfödd tendens att söka kontakt med fysiska ytor för att känna sig trygga.

För att utnyttja detta beteende i praktiken bör man fokusera på följande:

• Placering av fällor: Fällor ska placeras helt upp mot väggar eller längs grunden, då råttor sällan korsar öppna ytor mitt på en gräsmatta.
• Tidpunkt för förberedelse: Nya fällor bör förberedas och placeras före skymningen, så att de är redo när den maximala aktiviteten startar efter kl. 22:00.
• Undvik mänsklig lukt: Eftersom råttor är extremt försiktiga på natten kan mänsklig lukt på en fälla skapa misstänksamhet. Användning av handskar vid uppsättning minimerar risken för att råttan undviker fällan.

Avvägning mellan observation och handling

En vanlig missuppfattning är att man ska vänta med att agera tills man ser en råtta. Eftersom de är nattaktiva upptäcker man dem ofta först när angreppet redan är omfattande.

Om man vill övervaka trädgården för andra skadedjur eller insekter som också kan locka till sig gnagare, kan lösningar som Nedis INKI110CBK6 skadedjursbekämpning hjälpa till att hålla koll på den generella nivån av skadedjur i utomhusmiljöerna.

Kan man gasa bort råttor, och vad är risken?

Gasning av råttor utförs uteslutande av professionella med rätt behörighet genom användning av aluminiumfosfid (fosforväte). Metoden innebär att giftig gas pumpas ner i råttornas gångsystem för att effektivt eliminera hela kolonier. Privatpersoner får aldrig försöka gasa råttor, då fosforväte är extremt toxiskt och livsfarligt vid felaktig hantering.

Vad innebär behörighet i praktiken?

En certifiering är ett specialtillstånd som ger skadedjursbekämpare rätt att använda de mest potenta medlen, inklusive gasning. Eftersom fosforväte reagerar med fukt i marken och bildar en dödlig gas, krävs exakt kunskap om jordförhållanden och ventilation för att undvika olyckor.

Risker och praktiska överväganden

Gasning är ett effektivt verktyg, men det medför betydande risker om säkerhetsprotokollen inte följs. Ett av de största missförstånden är att gasen stannar i gångarna; i vissa jordtyper kan gasen tränga upp genom sprickor i grunden eller källargolv och utgöra en fara för boende.

Krav vid professionell gasning:

• Journalföring: Det ska föras noggrann journal över använda mängder och tidpunkter.
• Säkerhetsavstånd: Området måste säkras så att människor och husdjur inte exponeras för gasen.
• Koordinering: Gasning planeras ofta i samarbete med grannar för att undvika att råttorna bara flyttar på sig.

Kan råttor gå till attack mot människor?

Råttor är generellt skygga och försöker undvika kontakt med människor. De går dock till attack om de känner sig trängda, eller om de är extremt hungriga eller sjuka. Ett bett från en råtta kan vara allvarligt, inte bara på grund av den fysiska skadan, utan främst på grund av risken för bakteriella infektioner och sjukdomar som leptospiros.

När uppstår risken för attack?

En frisk råtta kommer i de flesta fall att fly när den upptäcker en människa. Det finns dock specifika scenarier där beteendet ändras:

• Försvarsmekanism: Om en råtta blir trängd i ett hörn eller känner att dess ungar är i fara, kan den bita för att skapa en flyktväg.
• Sjukdom och desperation: Råttor som lider av rabies eller andra neurologiska sjukdomar kan förlora sin naturliga rädsla för människor. Extrem hunger kan också göra dem mer vågade i sin jakt på föda.
• Territoriellt beteende: Vid massiva infestationer, där råttorna har vant sig vid mänsklig närvaro utan negativa konsekvenser, kan deras skygghet minska.

Hälsorisker vid bett och kontakt

Det är inte själva bettet som är den största risken, utan de patogener som råttan bär i saliv och urin. Leptospiros är en bakteriell infektion som kan överföras via sår eller slemhinnor.

För att minimera risken bör man aldrig försöka fånga en levande råtta med händerna. Vid hantering av utrustning för skadedjursbekämpning, såsom Nedis INKI110CBK6 Galler och skrämsel - Svart eller andra fällor, är det essentiellt att följa säkerhetsprocedurerna.

Säkerhet vid kontakt:

• Undvik direktkontakt: Använd alltid handskar eller verktyg när du hanterar fällor med döda råttor.
• Hygien: Rengör sår omedelbart med tvål och vatten om du blir biten eller ripad.
• Professionell hjälp: Vid stora infestationer bör man överlåta fångsten till auktoriserade bekämpare.

Typiska fel vid bekämpning av trädgårdsskadedjur

Många fastighetsägare gör tekniska och strategiska fel i sina försök att bli av med skadedjur, vilket ofta förvärrar problemet eller leder till lagbrott.

1. Användning av ultraljud mot mullvadar: Att tro att en elektronisk påle kan driva bort en hel koloni. Det är slöseri med pengar, då effekten inte är dokumenterad av relevanta myndigheter.
2. Bristande anmälan av råttor: Att försöka bekämpa råttor själv med fällor utan att anmäla det. Detta innebär att grannens råttor bara flyttar in i din trädgård igen efter kort tid, eftersom källan inte har åtgärdats.
3. Olaglig användning av gift: Användning av icke-godkända gifter eller råttgift privat. Sedan 2011/2012 har det varit förbjudet för privatpersoner att inneha antikoagulanter på grund av risken för sekundär förgiftning.
4. Olämplig tätning: Att använda enbart silikon eller polyuretan-skum för att stänga hål. Råttor och möss biter rakt igenom dessa material; det ska alltid användas metallnät eller stålull för verklig effekt.
5. Dålig placering av fällor: Att ställa musefällor mitt på golvet istället för längs väggarna, där mössen naturligt rör sig på grund av sin dåliga syn och tendens att följa kanter.
6. Bristande rengöring av matstationer: Att mata fåglar utan att ta bort spillda frön under automaten, vilket fungerar som en konstant födokälla för gnagare.

Slutsats

Effektiv hantering av mullvadar, möss och råttor kräver ett differentierat tillvägagångssätt baserat på artens biologi och lagstiftningen. För privatpersoner är den gyllene regeln: Använd mekaniska fällor mot mullvadar och möss, fokusera massivt på förebyggande genom att täta byggnader med metallnät och ta bort födokällor, och anmäl alltid råttor till kommunen omedelbart.

Vi rekommenderar att man börjar med en grundlig genomgång av trädgården för att identifiera aktiva gångar och åtkomstvägar. Genom att kombinera fysiska barriärer (som stålnet) med strategiskt placerade fällor kan man uppnå en hållbar lösning utan att kompromissa med djurvälfärden eller miljön. Kom ihåg att koordinering med grannarna är den enda vägen till permanent råttfrihet.

Sammanfattning av insatsområden

För att säkerställa ett långsiktigt resultat bör man skilja mellan akut bekämpning och långsiktig säkring. Här ses de viktigaste prioriteringarna för varje art:

• Mullvadar: Fokus på precis placering av mullvadsax i aktiva gångar.
• Möss: Kombination av tätning av hål och användning av museboxar. Det är viktigt att ta bort tillgång till fågelfoder och avfall för att bryta födokedjan.
• Råttor: Omedelbar anmälan till kommunen jf. BEK nr 991 av 21 augusti 2024. Privatpersoner får inte använda råttgift, då detta är olagligt och kan medföra sekundär förgiftning av andra djur.

Val av utrustning till trädgården

När man väljer verktyg för att hålla trädgården i ordning och fri från skadedjur bör man prioritera hållbara material. För det generella underhållet kan en WOLF-Garten ogräsutdragare hjälpa till att hålla rabatter rena, vilket gör det lättare att upptäcka nya mullvadshögar. Om man upplever problem med flygande insekter i samband med vistelsen i trädgården kan en Nedis INKI110CBK6 Galler och skrämsel - Svart vara en effektiv lösning för att reducera beståndet av flygande skadedjur utan användning av kemikalier.