Sådan bygger du en barebone steg för steg: RAM och SSD

Att bygga en barebone-PC är ett effektivt sätt att skräddarsy sin hårdvara utan att behöva konfigurera hela moderkortet från grunden. En barebone levereras vanligtvis med chassi, nätaggregat, moderkort och processor förinstallerade, vilket innebär att användaren bara behöver lägga till arbetsminne (RAM) och lagring (SSD). Detta ger full kontroll över systemets hastighet och kapacitet baserat på det specifika behovet, oavsett om det är för kontorsbruk eller en kraftfull workstation.

Vad behöver du innan du bygger din barebone?

Förberedelser säkerställer att du inte står med ett öppet chassi och saknar delar. Det viktigaste är att ha en precisionsskruvmejsel (PH0/PH1) och komponenter som matchar systemets specifikationer. Eftersom barebones ofta använder kompakta standarder som SO-DIMM RAM och M.2 SSD:er, är det kritiskt att kontrollera manualen för maximalt stöd för kapacitet och hastighet före köp.

När du väljer hårdvara till en barebone bör du vara medveten om att den fysiska storleken är den största begränsningen. Ett fel i valet av RAM-typ eller SSD-längd innebär att komponenten inte alls kan monteras i chassit. Till exempel kräver moderna system som ASUS NUC-serien specifika SO-DIMM-moduler, medan andra modeller kanske stöder DDR5 för högre bandbredd.

Nödvändiga verktyg och utrustning

• Stjärnskruvmejsel: En liten precisionsskruvmejsel är nödvändig, då skruvarna i mini-PC:s ofta är mycket små.
• Antistatiskt armband: Rekommenderas för att undvika ESD (Electrostatic Discharge), vilket är statisk elektricitet som kan skada känsliga kretsar på moderkortet.
• Icke-ledande yta: Arbeta på ett träbord eller en antistatisk matta; undvik heltäckningsmattor för att minimera risken för elektriska urladdningar.

Kompatibilitetsmatris för komponenter

Det är avgörande att välja rätt typ av minne och lagring. Till exempel stöder de flesta mini-barebones SO-DIMM (Small Outline Dual In-line Memory Module), som är fysiskt mindre än standard-RAM för stationära datorer.

Praktiska överväganden vid hårdvaruval

För att undvika kompatibilitetsproblem bör du vara uppmärksam på följande tekniska detaljer i praktiken:

• SSD-längder: En M.2 2280 SSD är 80 mm lång, medan en 2242 är 42 mm. Kontrollera om din barebone har skruvhål för båda storlekarna eller bara en av dem.
• RAM-kapacitet: Även om ett moderkort kan stödja upp till 64 GB, krävs det ofta två identiska moduler för att aktivera dual channel, vilket fördubblar dataöverföringshastigheten mellan RAM och CPU.
• Kylning: I kompakta chassin som those från MSI eller Shuttle kan utrymmet för extra kylflänsar på SSD:n vara begränsat.

Om du är osäker på valet av komponenter kan en guide för konfigurerbara PC:s hjälpa dig att förstå balansen mellan CPU och RAM. Kom ihåg att kontrollera tillverkarens specifikationer för den exakta modell du har köpt.

Hur väljer man komponenter baserat på användningsscenario?

Valet av RAM och SSD bör dikteras av maskinens primära syfte. En kontorsdator kräver vanligtvis mindre minne och långsammare lagring, medan en workstation för videoredigering eller mjukvaruutveckling kräver maximal bandbredd och snabba NVMe-diskar för att undvika flaskhalsar i arbetsprocessen.

Konfiguration efter behov

För dem som bygger för professionellt bruk kan modeller som Shuttle XPC cube SB860R8 vara relevanta, då de ofta stöder högre RAM-kapaciteter via DDR5. Vid val av lagring bör man prioritera NVMe över SATA för att utnyttja PCIe-banornas hastighet fullt ut.

Praktisk betydelse av specifikationerna

När man väljer komponenter är det viktigt att förstå hur siffrorna översätts till daglig användning. Ett vanligt missförstånd är att mer RAM alltid gör datorn snabbare; i verkligheten tar det bara bort begränsningar när många program körs samtidigt.

• Kontor och administration: Här ligger fokus på stabilitet. 16 GB RAM är tillräckligt för att köra webbläsarflikar och kontorspaket utan väntetid. En ASUS NUC 14 Essential Fanless är idealisk här, då den kombinerar låg ljudnivå med effektiv drift.
• Kreativt arbete och multitasking: Videoredigering och stora dataset kräver hög bandbredd. Här bör man välja NVMe Gen 4 SSD:er, som flyttar data markant snabbare än äldre generationer. En ASUS ExpertCenter PN53 med DDR5-stöd säkerställer att minnet inte blir en flaskhals.
• Tunga workloads och virtualisering: Vid körning av virtuella maskiner (VMs) allokeras fysiskt RAM till varje instans. Här är kapacitet viktigare än hastighet. System som Shuttle XH810 ger möjlighet till massiva mängder RAM, vilket är essentiellt för professionella utvecklare.

Avvägningar mellan kapacitet och hastighet

Vid val av SSD ska man skilja på sekventiell hastighet (flytt av stora filer) och slumpmässig läs-/skrivhastighet (uppstart av små systemfiler). För de flesta användare kommer en NVMe Gen 4-disk i en ASUS NUC 14 Pro+ att ge den märkbara skillnaden i systemresponsivitet. Om man däremot behöver massiv lagring för arkivering kan en kombination av M.2 NVMe för OS och en 2,5" SATA SSD för data vara den mest ekonomiska lösningen, förutsatt att barebonen stöder båda formaten.

För användare som prioriterar framtidssäkring är skiftet till DDR5-SDRAM (Double Data Rate 5) centralt. Det erbjuder högre överföringshastigheter än DDR4, vilket märks tydligt i moderna applikationer. Detta syns i nyare modeller som ZOTAC ZBOX-EU27507TC-BE Barebone - 20 kärnor - 20 trådar - 96 GB - DDR5-SDRAM, där den nyare minnesstandarden stöder processorernas fulla potential.

Vilka prisklasser och budgetar ska man överväga?

Budgeten för en barebone-montering delas vanligtvis in i tre nivåer: budgetklassen för basalt bruk, mellansegmentet för multitasking och high-end segmentet för professionellt arbete. Eftersom själva barebonen utgör den största delen av utgiften kan man optimera kostnaderna genom att välja en lagringskapacitet som passar precis för behovet, istället för att överdimensionera.

Översikt över budgetkategorier

Praktiska överväganden vid budgetering

När man sätter ihop sin budget är det viktigt att förstå hur specifikationerna påverkar den dagliga användningen. Ett vanligt missförstånd är att mer RAM alltid leder till högre hastighet; i verkligheten handlar RAM om kapacitet att ha många program öppna samtidigt utan att systemet hackar.

• Budgetsegmentet: Här fokuseras det på stabilitet för kontorsuppgifter. En modell från Shuttle eller en bas-NUC är idealisk, där 16 GB RAM är tillräckligt för webbläsarbaserat arbete och streaming.
• Mellansegmentet: Här bör man prioritera Gen4 SSD:er (den fjärde generationen av NVMe-protokollet), då det märkbart reducerar väntetiden vid stora filöverföringar. En ASUS ExpertCenter är ett exempel på en maskin som balanserar prestanda och pris för lätt kreativt arbete.
• High-end segmentet: För professionella som arbetar med virtualisering (körning av flera operativsystem samtidigt) är 64 GB RAM ofta nödvändigt. Här kan man överväga kraftfullare lösningar som ASRock DeskSlim för att säkerställa maximalt headroom.

Avvägning av komponentval

Det är värt att notera att priset på RAM och SSD varierar kraftigt. Genom att välja komponenter från erkända tillverkare som MSI säkrar man sig ofta bättre garantier och stabilitet, vilket kan vara en billigare lösning i det långa loppet än budgetkomponenter av okänt ursprung.

För att undvika onödiga utgifter bör man kontrollera barebonens maximala stöd. Till exempel stöder ASUS NUC 12 Pro upp till 64 GB DDR4-3200 SO-DIMM enligt tillverkarens specifikationer från 2022. Att köpa dyrare RAM med högre hastigheter än vad moderkortet kan hantera kommer inte att öka prestandan, då systemet automatiskt skalar ner hastigheten till den stödda gränsen.

Så öppnar du chassit och förbereder din barebone

Att öppna chassit på en barebone-PC är designat för att vara intuitivt, då dessa maskiner ofta är byggda för enkla uppgraderingar. Processen innebär vanligtvis att man tar bort fyra skruvar i botten eller använder ett tryck-och-vrid-system på toppen. Det är absolut nödvändigt att dra ut strömkabeln helt innan öppning för att eliminera alla risker för kortslutningar.

Förberedelser och statisk elektricitet

Innan du fysiskt öppnar maskinen är det viktigt att minimera risken för elektrostatisk urladdning (ESD), vilket kan skada känsliga komponenter. ESD är en plötslig överföring av elektrisk laddning mellan två objekt med olika elektrisk potential. För att undvika detta bör du röra vid ett jordat metallobjekt eller använda ett antistatiskt armband.

När du arbetar med kompakta system som en ASUS NUC eller modeller från MSI är utrymmet begränsat. Se därför till att ha en välorganiserad arbetsyta där små skruvar inte kan försvinna.

Steg-för-steg öppningsprocedur

1. Strömavbrott: Ta bort strömkabeln från vägguttaget och maskinen.
2. Placering: Lägg enheten med undersidan uppåt på en mjuk yta (t.ex. en musmatta). Detta förhindrar repor i chassit och ser till att enheten inte glider.
3. Borttagning av skruvar: Lossa de externa skruvarna. Notera att vissa modeller från ASUS kan ha dolda skruvar under gummifötterna. Använd en skruvmejsel i rätt storlek för att undvika att förstöra skruvhuvudena.
4. Lyft av kåpan: Lyft försiktigt locket lodrätt uppåt. Undvik att rycka i det, då det i vissa modeller kan finnas en liten kabel ansluten till strömknappen. Om du känner motstånd bör du kontrollera om det finns kvarvarande skruvar eller snäpplås.

Översikt över chassityper

Beroende på om du har valt en ultrakompakt modell eller en mer flexibel barebone varierar åtkomsten till komponenterna. Valet av chassi påverkar inte bara storleken, utan också hur lätt det är att komma åt RAM och SSD.

Praktiska överväganden vid öppning

När du har öppnat chassit bör du göra en visuell inspektion av maskinen. I system från Shuttle eller ASRock kan det finnas förinstallerade kylflänsar (heat sinks) som täcker RAM-platserna eller M.2-porten. En kylfläns är en metallprofil som leder bort värme från komponenten för att förhindra termisk throttling, vilket innebär att hårdvaran sänker hastigheten för att undvika överhettning.

Var uppmärksam på följande under förberedelserna:

• Skruvorganisering: Använd en liten bricka för att hålla koll på skruvarna, då de ofta har olika längder.
• Kabelhantering: Undvik att flytta befintliga kablar mer än nödvändigt för att inte lossa anslutningar.
• Hantering: Håll alltid i kanterna av moderkortet och undvik att röra direkt vid de gyllene kontaktpunkterna.

För dem som arbetar med större system kan en guide för installation av moderkort ge en djupare förståelse för fastsättning, även om barebone-processen är betydligt enklare.

Montering av RAM: Korrekt placering och dual channel

Installation av RAM i en barebone-PC görs genom att sätta i SO-DIMM-moduler i en 45 graders vinkel och sedan pressa ner dem tills sidoklippen låser modulen på plats. För att uppnå maximal prestanda bör man installera två identiska moduler för att aktivera Dual Channel-läge, vilket fördubblar bandbredden mellan minnet och processorn jämfört med Single Channel.

I praktiken innebär detta att systemet kan komma åt data från båda RAM-modulerna samtidigt. Detta är särskilt kritiskt för mini-PC:s utan dedikerat grafikkort, då den integrerade grafiken använder systemets RAM som videominne. En konfiguration med Dual Channel kommer därför märkbart att reducera flaskhalsar i grafikintensiva uppgifter jämfört med en enda modul.

Guide för fysisk installation

1. Identifiering: Hitta RAM-portarna på moderkortet. De är vanligtvis markerade med små klipp på sidorna.
2. Justering: Håll i kanterna av RAM-modulen och rikta in den efter skåran (notch) i porten, så att den bara kan vändas på ett sätt.
3. Insättning: Skjut in modulen i porten i en vinkel på ca 30–45 grader.
4. Låsning: Pressa modulen fast nedåt mot moderkortet tills de två metallklippen klickar på plats med ett hörbart 'klick'.

Överväganden vid val av minneskonfiguration

När du väljer RAM till din barebone bör du tänka på balansen mellan nuvarande behov och framtida uppgraderingsmöjligheter. Ett vanligt missförstånd är att man alltid bör fylla alla platser direkt; om ditt moderkort stöder 64 GB, men du bara behöver 16 GB, kan två moduler à 8 GB ge bättre prestanda här och nu än en enda modul på 16 GB.

Kompatibilitet och standarder

Det är avgörande att verifiera rätt RAM-standard före köp. SO-DIMM (Small Outline Dual In-line Memory Module) är den kompakta formfaktorn som används i nästan alla barebone-system för att spara plats.

• DDR4: Används i många stabila modeller från Shuttle och äldre NUC-system.
• DDR5: Den nyaste standarden med högre hastighet, som finns i moderna maskiner från MSI och nyare ASUS-modeller.

Om du uppgraderar en befintlig maskin kan det vara relevant att läsa om uppgradering av RAM i bärbar dator, då SO-DIMM-standarden är densamma. Kom ihåg att kontrollera om ditt system kräver DDR4 eller DDR5; nyare modeller från MSI använder ofta DDR5.

Montering av SSD: M.2-enheter, skruvar och kylflänsar

Montering av en SSD i en barebone PC sker oftast via ett M.2-uttag, där enheten skjuts in i porten och fästs med en liten skruv eller en verktygsfri låsmekanism. Det rekommenderas starkt att använda NVMe (Non-Volatile Memory express) istället för SATA M.2, då NVMe utnyttjar PCIe-banorna för betydligt högre överföringshastigheter.

I praktiken innebär valet av NVMe att systemet startar snabbare och tunga program laddas på några sekunder. För användare av kompakta system som ASUS NUC-serien eller MSI Cubi är M.2-formatet essentiellt, då det sparar utrymme i chassit jämfört med traditionella diskar.

Steg-för-steg installation av M.2 SSD

1. Förberedelse: Ta bort den befintliga kylflänsen eller skyddsfilmen från M.2-porten på moderkortet.
2. Vinkling: Sätt i M.2 SSD-enheten i porten i en vinkel på ca 30 grader. Se till att kontakterna är helt inskjutna i porten.
3. Fastspänning: Tryck ner enheten mot moderkortet och fäst den med den medföljande M.2-skruven eller låsmekanismen. Dra inte åt skruven för hårt, då gängorna i mini-PC:er ofta är mycket fina.
4. Kylning: Applicera en termisk pad (värmeledare) mellan SSD-enheten och kylflänsen, och montera sedan kylflänsen ovanpå för att undvika termisk drossling. Termisk drossling är en säkerhetsmekanism där enheten sänker hastigheten automatiskt om den blir för varm.

Överväganden kring fysisk storlek och kylning

Det är viktigt att kontrollera vilken längd på M.2-enheter ditt moderkort stöder. De flesta barebones stöder 2280-formatet (22 mm bred, 80 mm lång), men vissa modeller tillåter även det kortare 2242-formatet.

• Kylflänsar: I små chassin som ZOTAC Zbox kan utrymmet vara extremt begränsat. Var uppmärksam på att tredjepartskylflänsar kan hindra chassit från att stängas korrekt.
• Termiska pads: Se till att ta bort plastfilmen från båda sidor av den termiska padden före montering, annars kommer värmen inte att ledas bort från chippet.
• Verktygsfria lås: Nyare modeller använder ofta ett plastlås (M.2 Q-Latch), vilket eliminerar behovet av de mycket små skruvarna som lätt kan tappas bort i chassit.

Jämförelse av lagringstyper i barebones

Många barebones erbjuder både M.2 och 2,5" SATA-platser, vilket ger flexibilitet beroende på budget och kapacitetsbehov.

För en detaljerad genomgång av processen kan du se installation av M.2 NVMe SSD. Var uppmärksam på att vissa modeller från ZOTAC kan ha specifika krav på kylflänsarnas höjd.

Nödvändiga tillbehör och kablage

Utöver de interna komponenterna kräver en barebone rätt extern utrustning för att fungera optimalt. Eftersom många mini-PC:er inte har inbyggda skärmar eller tangentbord, måste man se till att ha kablar som matchar maskinens portar (t.ex. HDMI 2.1 eller DisplayPort), samt ett stabilt nätaggregat.

Essentiella tillbehör

För att kunna interagera med hårdvaran innan ett operativsystem är installerat krävs specifikt kringutrustning. Ett vanligt missförstånd är att man kan konfigurera maskinen via Wi-Fi eller Bluetooth direkt; i verkligheten kräver BIOS (Basic Input/Output System), som är den grundläggande programvaran som startar datorn, fysiska inputenheter.

• HDMI/DisplayPort-kabel: Se till att använda en kabel som stöder din skärms upplösning och uppdateringsfrekvens. För 4K-skärmar bör man använda HDMI 2.0 eller nyare för att undvika begränsningar i bildhastigheten (Hz).
• USB-kringutrustning: Ett tangentbord och en mus är nödvändiga för den första BIOS-konfigurationen. Det rekommenderas att använda trådbundna enheter här, då drivrutiner för trådlösa möss ofta aktiveras först efter installation av operativsystemet.
• USB-installationsmedium: Ett USB-minne med Windows eller Linux installerat via en startbild (t.ex. Media Creation Tool). Detta medium fungerar som bryggan mellan den tomma SSD-enheten och en fungerande dator.

Strömförsörjning och stabilitet

Barebones använder nästan alltid en extern AC-adapter, vilket innebär att nätaggregatet sitter i en extern box istället för inuti chassit. Det är viktigt att inte använda en adapter från en annan maskin, även om kontakten passar, då spänning (V) och strömstyrka (A) måste matcha exakt för att undvika permanent skada på moderkortet.

Vid val av ström till kraftfullare modeller, som till exempel Shuttle XH810 Barebone - 96 GB - DDR5-SDRAM - SO-DIMM - 2x HDMI, är det avgörande att använda den medföljande adaptern på 120 W för att säkerställa att CPU:n inte drosslar under hög belastning.

Överväganden vid olika formfaktorer

Beroende på vilken barebone man väljer varierar behovet av externa kablar. En kompakt modell som ASUS ExpertCenter PN53-BBR575HD Barebone - 7535H - 6 kerner - 12 tråde - 32 GB kräver typiskt sett bara en HDMI-kabel och ström, medan större barebones kan ha flera DisplayPort-utgångar för uppsättningar med flera skärmar.

Om du överväger en mer omfattande lösning kan produkter som Shuttle All In One Barebone P55U3 Barebone - i3-1315U - 6 kerner - 8 tråde - 96 GB reducera behovet av externa kablar, då skärmen är integrerad.

Första uppstarten: BIOS, identifiering av komponenter och felsökning

Den första uppstarten är den kritiska fasen där man verifierar att hårdvaran är korrekt installerad. Genom att trycka på en specifik tangent (vanligtvis F2 eller Del) under uppstart kommer man in i BIOS (Basic Input/Output System), där man kan kontrollera om RAM och SSD identifieras korrekt av systemet.

BIOS är det fundamentala mjukvarulagret som initierar hårdvaran innan operativsystemet tar över. Det är här du säkerställer att din ASUS NUC eller en modell från MSI utnyttjar det installerade minnet fullt ut. En vanlig missuppfattning är att datorn automatiskt konfigurerar allt optimalt; i praktiken bör man alltid manuellt bekräfta att systemet inte bara ser mängden RAM, utan även körs med korrekt hastighet.

Procedur för första uppstarten

1. Anslutning: Anslut skärm via HDMI/DisplayPort, tangentbord och nätaggregat. Se till att använda rätt portar, då vissa barebones har specifika utgångar för primär grafik.
2. Start: Tryck på strömknappen och håll koll på skärmen efter tillverkarens logotyp. Om logotypen inte visas kan det bero på en dålig anslutning till skärmen eller saknat RAM-minne.
3. BIOS-åtkomst: Tryck upprepade gånger på F2 (för ASUS/Intel NUC) eller Del tills BIOS-menyn visas. Timingen är viktig, då fönstret för att trycka ofta bara varar i några sekunder.
4. Verifiering: Gå till 'System Information' och kontrollera om RAM-kapaciteten och SSD-modellen listas korrekt. Om du har installerat 32 GB men BIOS endast visar 16 GB sitter troligen den ena modulen inte korrekt i spåret.
5. Startordning: Ställ in boot-prioriteten så att systemet letar efter en USB-enhet först för installation av OS. Detta är nödvändigt då den nya SSD-disken i en barebone levereras tom utan operativsystem.

Vad betyder specifikationerna i praktiken?

När du kontrollerar BIOS på system från Shuttle eller ASRock bör du vara uppmärksam på följande parametrar:

• Memory Frequency: Bekräftar om ditt RAM körs i den hastighet det är klassat för (t.ex. 3200 MHz).
• Storage Configuration: Här kan du se om din NVMe SSD identifieras i AHCI- eller RAID-läge. För de flesta användare är AHCI standarden för maximal kompatibilitet.
• Secure Boot: En säkerhetsfunktion som ser till att endast signerad mjukvara kan starta. Denna måste ofta inaktiveras för att installera vissa Linux-distributioner eller äldre operativsystem.

Felsökning vid utebliven systemstart

Om maskinen inte ger någon bild (misslyckad självtest/POST) kan följande tabell hjälpa till att diagnostisera problemet. POST står för Power-On Self-Test och är den rutin som moderkortet går igenom för att säkerställa att alla vitala komponenter fungerar.

Om du upplever ihållande problem kan det vara användbart att konsultera en guide för felsökning av moderkort eller läsa om varför datorn inte vill starta. Kom ihåg att inaktivera Secure Boot i BIOS om du installerar vissa Linux-distributioner.

Typiska fel vid montering av barebone PC

Även om processen är enkel gör många användare småfel som kan leda till frustration eller hårdvaruskador. Här är de vanligaste fallgroparna:

1. Otillräckligt tryck på RAM: Den vanligaste orsaken till att systemet inte startar är RAM-moduler som inte har klickats fast helt. Du ska känna och höra ett tydligt klick från båda sidoklippen. Om modulen bara sitter löst i ena sidan kommer datorn ofta ge en felljud eller förbli svart vid uppstart.
2. Fel RAM-typ: Att försöka installera standard DIMM i en SO-DIMM-port eller blanda DDR4 och DDR5. Kontrollera alltid manualen för den specifika modellen, t.ex. ASUS NUC 14 Pro+, som kräver DDR5. SO-DIMM (Small Outline Dual In-line Memory Module) är den kompakta RAM-standarden som används i mini-PC:er för att spara plats.
3. Överdragen M.2-skruv: M.2 SSD-enheter är extremt tunna kretskort. Om man drar åt skruven för hårt kan man deformera kortet och förstöra anslutningen till porten. Använd en precisionsskruvmejsel och sluta så snart skruven håller enheten på plats utan att pressa ner den i moderkortet.
4. Glömda kylflänsar: Att installera en snabb Gen4 NVMe SSD utan kylfläns i ett litet chassi leder ofta till termisk throttling, vilket sänker prestandan markant. Termisk throttling är en säkerhetsmekanism där hårdvaran sänker hastigheten för att undvika överhettning. Enligt tekniska specifikationer från tillverkare som ASRock är korrekt kylning essentiellt för att upprätthålla PCIe 4.0-hastigheter.
5. Statisk elektricitet: Att arbeta på en matta utan att ladda ur sig själv först kan skicka en statisk urladdning genom moderkortet, vilket kan förstöra CPU:n permanent. Rör vid ett jordat metallföremål eller använd ett antistatiskt armband för att neutralisera elektrisk spänning i kroppen.
6. Konflikter med BIOS Secure Boot: Många glömmer att inaktivera Secure Boot i BIOS när de försöker installera alternativa operativsystem, vilket resulterar i ett felmeddelande vid uppstart. Secure Boot är en säkerhetsfunktion som ser till att endast godkänd mjukvara kan starta datorn.

Översikt över kritiska hårdvarufel

För att undvika permanenta skador på din hårdvara bör du vara särskilt uppmärksam på följande avvägningar under monteringen:

Vanliga missuppfattningar vid första uppstarten

Ett vanligt fel är att anta att maskinen är defekt om den inte visar något på skärmen omedelbart. Vid installation av nya komponenter i en barebone kan systemet utföra så kallad "Memory Training", där BIOS testar RAM-modulerna. Detta kan innebära att datorn startar och stänger av sig ett par gånger innan bilden kommer fram. Vänta därför alltid minst två minuter vid första uppstarten innan du drar slutsatsen att det är ett fel.